Min första egna bok

Det har äntligen blivit dags för mig att skriva min första egna bok, efter att ha publicerat tre böcker tillsammans med min kära syster. 

Följ processen från idé till färdig bok. 

 

När jag designade och skapade bokomslaget till BOKSTAVSFLICKA blev jag väldigt nöjd, eftersom jag tycker att den utstrålar det som jag vill berätta i boken.
Vad signalerar den till dig?
Vad förväntar du dig att få läsa när den är klar?

Utdrag ur boken BOKSTAVSFLICKA

Jag kollar på hatthyllan. Lyfter på grejer. Ingen mössa.

Min hjärna är känslostyrd. En känsla leder till ett ordval som sedan styr hela mitt agerande. Jag är riktigt illa ute när det gäller städning. Jag hittar ingenting. Jag tömmer ut säckar med kläder på sovrumsgolvet i jakt efter en mössa till min son. Jag har svårt att koncentrera mig på tråkiga saker, och eftersom jag hatar att STÄDA så koncentrerar jag mig inte, och därför minns jag inte efteråt var jag har stoppat sakerna. Det var antagligen så min sons mössa försvann. Ingen klarar av att göra allt på samma gång, så för att överleva när det är svårt att urskilja detaljer i den stora helheten så fokuserar jag superhårt på ett specifikt ord. Det är viktigt att välja ett bra ord, eftersom ordvalet får konsekvenser. Vissa ord leder till snabba slutmål, medan andra ord för mig på villovägar. 

Jag avbryter mitt hetsiga flyttande av grejer när jag kommer ihåg att det egentliga syftet med städandet var att LETA en mössa. Men om jag ska leta så finns det inget slut, eftersom letande kan hålla på i 40 år, så jag byter ut ordet LETA till HITTA. Jag är inställd på att hitta nu. Och, oj vad jag hittar!

Det här USB-et har varit borta i flera månader. Jag behövde det för att kunna kolla mitt gamla CV. Jag måste göra det nu, för annars kommer jag att glömma bort det sen. Sätter in USB-et i datorn och kollar CV-t och så kommer på att jag höll på att STÄDA. Men det är inte en fortsättning på städningen som väntar mig nu. För mig är det dags att börja om från början.Jag tar in helheten när jag kommer in i sovrummet. Jag bestämmer mig för att SORTERA kläderna som ligger på golvet. De en gång nytvättade kläderna är inte längre rena, så det blir två högar och nu är jag förbannad. Ena högen är tvätta-högen och den andra är slänga-högen. Jag jobbar hårt, blir varm och sliter av mig strumpbyxorna. Det går riktigt bra tills IKEA-påsen som jag fyller med tvättkläder är full och jag måste gå med den till toaletten där vi förvarar tvätten.

Jävlar vad det var stökigt här! Jag behöver nog sortera upp alla schampo- och balsamflaskor. Några måste vara slut och borde kastas. Och då minns jag varför jag började sortera kläder. Jag letade en mössa till min son. Usch, vilken dålig mamma jag är! Han hade för fan INGEN MÖSSA när han gick till skolan. Det har börjat bli kallt ute, och jag går in i hans situation totalt, och plötsligt är jag han och står där på skolgården och är ledsen för att jag fryser. Det blir mycket känslor och jag börjar gråta. Men på det sättet hittar man inga mössor. Tillbaka till lägenheten, och byt ut INGEN MÖSSA till LETA MÖSSA. Jag letar vidare, och fyller den sista IKEA-påsen. Slut IKEA-påsar innebär att jag måste ha ett nytt system.

Då tänker jag logiskt. Om jag var en mössa, var skulle jag då vara? Det fattar väl jag också, att jag har letat på fel ställe. Var är det mest troligt att jag har hamnat i en lägenhet på 120 kvadratmeter? Vissa rum kan uteslutas direkt. Tre rum blir kvar: Förrådet, hallen med alla garderoberna och sovrummet. Jag kan ändå inte kan ta mig in i förrådet eftersom det står en massa saker framför dörren, vilket skulle fördröja hela processen med många minuter, så jag tar en titt i en av hallgarderoberna. Blir stående och bara tittar på allt. Vad fan gör vispen här? Den ville min man ha förra veckan. Jag springer mot köket trots att det är riskabelt. Jag blir förbannad och hungrig, men jag ska inte äta, jag ska inte göra mackor. Min hjärna registrerar dock aldrig ordet inte. Jag ska inte göra mackor. Vad sa du? GÖRA MACKOR. Nu är jag inställd på att göra mackor och passar på att koka kaffe med ett brett leende, trots att det finns disk som någon skulle kunna plocka undan. För jag vet att om jag ställer mig med disken så försvinner den där mössan längre och längre bort i periferin, så uppdrag mössa måste fortsätta nu. Självklart ligger inte vintermössor bland sommarkläder. Jag förstår att det är förrådet som är det rätta stället att hitta en mössa på, men jag har alltså rivit ut en massa kläder på sovrumsgolvet. Ska jag lämna dem nu och istället flytta alla saker som ligger framför förrådsdörren? Jag slänger i mig mackorna. Kaffet får jag dricka senare. Det blev lite kyligt nu så jag tar på mig koftan och strumpbyxorna igen.Planen är att ta undan alla tunga grejer framför förrådsdörren, öppna den, hitta mössan, dricka kaffe och sedan göra klart sovrummet, och efter det ska jag göra nåt roligt. HITTA MÖSSA

Tror du inte att jag råkar hitta en mössa på hatthyllan?! Alltså jag har letat här flera gånger, väldigt hastigt, men nu först hittar jag en mössa. Det är inte min sons. Den här är för stor. Den här mössan har jag aldrig sett. Det måste vara nån som har glömt den här. Ska jag gå på Facebook och skriva som status: “vem har glömt en mössa hos mig?”, eller det är nog Jörgens. Ska jag höra av mig till honom? Nej, mössan får ligga kvar på hatthyllan, för jag måste ta itu med förrådet. Jag flyttar undan rejält tunga saker och blir varm. Tar av mig strumpbyxorna, slänger dem på golvet och öppnar förrådsdörren. Och där: paus. Panik.

Det är alltså fyllt ända upp till taket. Det är orimligt. Min man har fyllt hela rummet från golv till tak och jag förstår att jag aldrig kommer hitta nånting här och nu rinner tårarna igen.

Det är bara att gå tillbaka till sovrummet. Jag städar, sopar golvet och hittar ett fint ljusblått fleecetyg. Jag skulle kunna SY en mössa. Min son tycker mest om rött, men nu blir jag ledsen igen och tycker att jag är en dålig mamma. Jag älskar att sy men det är tre saker som jag har lovat att sy till min son som jag inte har sytt. Först var det en tröja, en svart eller om den var röd. Jag köpte tyg, men jag minns inte vilken färg det var. Sedan skulle jag trycka ett motiv på den och bad honom välja. Han gjorde två stycken A. Och den tröjan gjorde jag aldrig klar. Sedan skulle jag sy gardiner och det har jag inte gjort. Senare sydde jag kuvertlakan till mig och min man och så skulle jag sy till min son. Det gjorde jag inte så nu känner jag mig jätte-jätte-jättedålig. Men jag kommer att sy en ljusblå fleecemössa och om han inte vill ha den får vi helt enkelt köpa en ny. Så enkelt är det. Jag googlar fram ett mönster, gör ett dokument med bilder, hämtar sytråd, gör i ordning plats på ett bord och öppnar dörren till en av hallgarderoberna, eftersom jag vet att symaskinen är i någon av dem. Och i den här garderoben finns en IKEA-påse, som jag lägger märke till eftersom jag tidigare hade slut påsar. Ur IKEA-påsen sticker det upp en luva från en vinterjacka. Aha, vinterkläder! Jag tömmer ut påsens innehåll på golvet och tror du inte att det är mössor där?! Mission accomplished! Jag har hittat en mössa till min son. Men nu är det väl förmodligen så att jag inte kommer sy någon mössa, vilket kan vara skönt för det skulle väl ha tagit en massa tid det också.Och det är precis då du hör av dig. Du undrar lite snabbt vad jag gör och jag berättar att jag precis hittade en mössa till min son, att jag har städat i sovrummet och slängt tre sopsäckar med skräp. Och du tycker att jag är jätteduktig och har mycket energi och undrar om jag skulle kunna göra en liten uppgift till dig och jag tycker det låter jätteroligt. Så inser jag att jag hade glömt att ge mig själv något att göra efter att jag hade hittat mössan. För det var ju då jag skulle få min belöning och göra nånting ROLIGT. Just nu behöver jag trösta mig själv för att jag har tänkt så många dåliga tankar om mig själv. Jag vet absolut att jag är en bra mamma och alltid har varit det. Jag råkade till och med hitta en tröja som jag hade sytt till min son. Den var röd och hade svarta ärmar och muddar. Det var den tröjan jag skulle trycka på, men jag måste kolla med honom om han fortfarande vill ha två A, för han kan ju ha ändrat sig.

Om jag hakar på ditt förslag och hjälper dig så får jag inte min belöning. Hur många timmar har det här mösshittandet tagit av mitt liv? Jag började leta när han gick till skolan 8.30 och nu är klockan 11.30. Tre timmar, och jag är ledsen och tycker synd om mig själv. Så nu behöver jag lyssna på musik som gör mig glad och dricka kaffe. Men jag vet att jag i stället kommer att hjälpa dig, eftersom jag är inställd på att jag skulle få göra nånting ROLIGT och det som du berättar för mig låter faktiskt rätt så roligt.